Vill du veta mer?
Ring; 070-5215950

En väg till bättre spel är klubbor och bag.
Tryck på nedanstående länkar så får du veta mer

Tillbaka till NATURAL GOLF

På de här sidorna kommer vi att föra in olika slag av träningstips. De flesta framtagna av Natural Golf i USA. Vi hoppas ni kommer att få nytta av dem. Öva - Öva - och åter öva är konceptet.
LYCKA TILL!

Först kan ni läsa lite artiklar om Moe Norman. De kan vara intressanta. Man behöver inte vara lik alla andra för att bli en bra golfspelare. Hitta din egen stil och rytmik!

Mannen med den perfekta svingen.

Från Reader´s Digest december 1999.

Av Bruce Selcraig.

”Hans spel var genialt, men kan han bli accepterad?”

En varm morgon på en country klubb nära Orlando, tog sig, en satt gentleman med gråsprängt hår, genom folkmassan, som samlats för dagens uppvisning. Till de som inte visste bättre, kunde denna busige gamle man vara en brunbränd senior, som drömmer om att spela på bogey.

Han bär en svart polotröja trots hettan. Den vänstra fickan i hans neonlysande byxor buktar ut, som alltid, med två golfbollar – aldrig mer, aldrig mindre. Alla tre klockorna på hans vänsterarm är satta på samma tid.

Han tar sin position på tee, han slår snabbt några korta wedgar på ca 60 m. Först tycks åskådarna inte vara speciellt imponerade. Sedan upptäcker de att bollarna landar på toppen av varandra. ”Varje slag är samma som det första,” piper golfaren, som till sig själv, ”Samma som det sista.”

Sedan byter han till en längre klubba, en järnsjua och slår lugnt iväg två dussin bollar, som kommer 135 m och stannar så nära varandra att du kan täcka dem med ett sängöverkast. Sedan tar han ut sin driver och skickar iväg en massa bollar 225 m bort – alla samlade i en klump av storleksordningen ett tvåbilsgarage.

Förvånade skratt uppstår från folkmassan. ”Perfekt, spikrakt,” säger golfaren med en enformig ton. ”Där går den iväg. Perfekt, spikrakt..”

De som följt Moe Norman´s karriär är inte längre förvånade över hans otroliga uppvisning i exakthet. Många proffs och entusiastiska spelare anser den 70 årige kanadensaren, som en nära-mytomspunnen figur. Men få utanför sporten har någonsin hört talat om hans namn. Ytterligare mindre känner till historien om hans kämpande att finna acceptens i den enda värld han förstår.

En kall januarimorgon 1935, åkte femårige Murray Norman släde med en vän på en ispackad backe nära sitt hem i Kitchner, Ontario. Åkande nedför, susade släden ut på gatan och in under en passerande bil.

Båda pojkarna överlevde och sprang gråtande hem. Men bilen högra framdäck hade rullat över Moe´s huvud och tryckt upp käkbenet på en sida av hans ansikte. Hans föräldrar, som inte hade råd att gå till doktorn, kunde bara be att han inte skulle få obotliga hjärnskador.

Alltefter Moe blev äldre, utvecklade han udda uppförandebeteenden och ett repeterande, stötvis talspråk. Hans äldre bror Ron noterade att Moe tycktes vara osedvanligt rädd för icke familjära situationer. På natten hörde Ron ofta sin lillebror snyfta i sängen, förkrossad av något verkligt eller någon imbillad förolämpning.

I skolan kände sig Moe påfallande utanför andra barn. I desperationen att få vänner och bli accepterad, försökte han vara lekfull, men hans ansträngningar var ofta så hårt påträngande eller påfrestande på folk, så att de stötte bort honom. Han såg sig själv som ett åtlöje och gav sig själv ett öknamn: Moe the Schmoe Norman. Han förvånade sina klasskamrater med att komma ihåg komplicerade problem och att multiplicera tvåsiffriga tal i huvudet omgående.

När han inte uppträdde som clown, drog sig Moe själv ifrån andra. Ibland flöt han allt längre in i isolationen och då, ironiskt nog, så var det hans ensamhet, som ledde honom till sin största lycka.

De kommande åren efter olyckan, tillbringade Moe timmar på toppen av samma vinterbacke, som olyckan skett, genom att hacka sig runt med en gammal golfboll med en rostig träskaftad järnfemma, som han funnit hemma. Här i ensamheten och den magiska golfvärlden, fann han ett skäl till att vakna upp varje morgon.

Kitchner, Ontario på 1940-talet var en grusig fabriksstad där arbetarklassens tonåringar hade små önskningar om eller pengar att spela den klemiga sporten golf. Moe var trollbunden, skippade ofta måltiderna, skolan och småsysslorna, för att själv gå till ett fält och slå 500 bollar eller mer på en dag. Han övade till det var mörkt, ibland tills det blödde från händerna, vilket gjorde klubborna alltför glatta att hålla.

I hans tidiga tonålder, fick Moe ett jobb som caddie på en golfklubb- bara för att bli avskedad, när han slängde klubborna, till en låghandicapad lokal spelare, upp i några träd. Snart gav han upp caddylivet för att koncentrera sig på spelet, förbättra sin skicklighet på en golfklubb i närheten. Han slutade skolan i 10:an och vid denna tidpunkt var han 19 år och visste då att han var begåvad med en speciell talang: han kunde slå en golfboll precis dit han ville.

Moe flyttade hemifrån i 20 års åldern, liftande för att tävla i amatörtävlingar över hela Kanada och försörjde sig själv med lågbetalda jobb. Vid hans första få tävlingar i slutet av 1940-talet, visste inte fansen vad de skulle göra med den lilla grabben med de pråliga, misspassande utrustningarna, stripiga röda håret och de krokiga tänderna.

Hans uppträdande var lekfullt, som ett barn, hans självlärda teknik synnerligen ortodox. Benen brett isär, han stod över bollen som en slagman vid en baseballplatta, greppade klubban inte med fingrarna, som de flesta golfare är lärda att göra, utan inuti handflatan, handlederna böjda, precis som om han höll en slägga.

Många åskådare såg honom som en underhållande sidoshow. Några fnissade när han gick upp på tee.  Snart nog vreds huvudena åt Moe Norman av helt andra skäl än hans personliga stil. 

Igenkänd som en talangfull spelare, som kunde slå en golfboll med en precision som får dig att tappa andan, blev han snabbt en sensation på amatörernas golfcirkus. Bara på ett år gick han på 61 fyra gånger, satte nio banrekord och vann 17 av 26 tävlingar.

Även då hans ryktbarhet ökade förblev Moe pinsamt förlägen och kunde inte skaka av sig känslan, att han inte var var värd uppmärksamheten. Snarare än att komma fram i rampljuset, undvek han det. 1955, efter det han vunnit Canadian Amateur Open i Calgary, missade Moe  prisutdelningen. Vänner fann honom senare nära Elbow River, där han kylde ner sina fötter.

Segern kvalificerade Moe för en av golfens mest prestigladdade tävlingar: Masters. När han fick inbjudan till tävlingen var han bara 26 år och tillbringade sina vintrar med att sätta upp käglor på en bowlingbana i Kitchner. Detta var hans chans att inte bara representera sitt land utan också visa de skeptiska att han inte bara var en udda person, som hade haft nybörjartur.

Men hans gamla demoner gav honom ingen ro. Moe kände sig som en inkräktare bland några av golfens lysande stjärnor. Han spelade miserabelt den första ronden och ännu sämre dag två. Så han flydde till en närbelägen driving range för att träna.

Medan han slog bollarna, märkte Moe att någon stod bakom honom. ”Har du något emot att jag ger dig ett litet tips?” frågade Sam Snead. Den redan i Hall of Fame spelaren föreslog bara en aning förändring med de långa järnen. Men för Moe var det som om Moses gav honom sitt 11:e budskap från bergstoppen.

Han beslutade att låta Snead:s goda råd falla i god jord. Moe stannade på rangen tills det var mörkt och slog hundratals bollar. Nästa dag kunde han inte hålla i en klubba, så han drog sig tillbaka från Maters förödmjukad.

Men Moe klamrade sig uppför stegen igen genom att vinna Canadian Amateur nästa år igen. En mängd segrar följde på detta. Med tiden hade han vunnit så många tävlingar och tagit hem så många TV, klockor och andra priser att han började sälja av dem han inte tyckte om.

När Royal Canadian Golf Association gav honom ersättning för sina resor, vilket var emot reglerna för amatörer, beslutade sig Moe för att bli professionell. Hans första steg som pro var att starta och vinna Onatrio Open.

Som nybörjare i professionell golf, närmade sig Moe spelet med samma spjuveraktiga lätthjärtlighet, som under sina amatörår. När folk skrattade, spelade han vidare genom att agera som en clown. Eftersom han var en oerhört snabb spelare, hade han ställt upp och gjort sitt slag på ca tre sekunder, ibland stretchade han ut på fairway och låtsades slumra till, tills de andra spelarna dök upp.

Hans fans älskade showen, men några av hans manliga motståndare i US PGA Tour gillade det inte. Vid Los Angeles Open 1959, tryckte en grupp av spelare in Moe i ett hörn i omklädningsrummet. ”Sluta och larva dig,” sa de till honom, och krävde att han förbättrade sin teknik liksom sin garderob.

Vänner sa att en skugga föll över Moe denna dag, Några tror att episoden skadade hans självförtroende och fick honom att backa ur Amerikanska Touren för att aldrig återvända. Mer än något annat har Moe önskat bli accepterad av spelarna han beundrade så. Men han var olik de andra och han hade blivit straffad för det.

Skratten tycktes plötsligt barbariska och personliga.  Han kunde inte längre skaka av sig dem, när någon tönt i åskådarleden härmade hans hög-pipiga röst eller hissade upp sin midja för att förlöjliga Moe´s alltför korta byxor.

Eftersom Moe aldrig duelerade mot likheterna i Amerika Jack Nicklaus eller Arnold Palmer, fick han väldigt lite uppmärksamhet utanför Canada. Hemma var emellertid hans framgångar häpnadsväckande. På Canadian PGA Tour och på mindre tävlingar i Florida, vann Moe 54 tävlingar och satte 33 banrekord. Medan de flesta världsklassspelare räknar sina hole-in-one på sina fingrar, så har Moe gjort åtminstone 17 st.

Trots sin berömdhet och de följande åren, brottades Moe kontinuerligt  med de sinnesstämningar, som plågade honom i barndomen. Även bland vänner kunde han bli kort, ibland pinsamt oförskämd.

Vid andra tillfällen var han charmerande, älskvärde Moe, gav vänner björnkramar och kastade golfbollar till barn som godsaker från den glade clownen från sina amatördagar.

Genom 1960 och 1970-talet radade Moe upp den ena tävlingsvinsten efter den andra. Men tidigt 1980-tal dalade hans entusiasm för tävling, Hans vinster reducerades och han gick in i depression. Genom att han inte var frisk, tycktes att inte bry sig det minsta om pengar, lånade ut tusentals till ärelystna golfare, som han aldrig brydde sig om att få tillbaka.

Nedbruten och glömd av alla, flyttade han från sjabbiga lägenheter och inneboende till lågprismotell och ofta sov han i sin bil. Hade det inte varit för hans vänners generositet och en aning god tur, hade han förmodligen gått under fullständigt obemärkt.

Moe har aldrig haft en telefon, ett kreditkort eller ägt ett eget hus. Få personer vet var han kan ha bott vid ett speciellt tillfälle och han talade sällan med främlingar. Det är inte underligt att det tog Jack Kuykendall två år att hitta honom.

Kuykendall, som startade företaget som heter Natural Golf Corp., hittade honom till slut i Titusville, Fla. Han talade om för Moe, att som utbildad fysiker, hade jobbat i åratal med att utveckla den perfekta golfsvingen – bara för att upptäcka att en gamling från Canada hade använt samma teknik i 40 år. Han måste helt enkelt möta denna man.

Moe gick med på att demonstrera sin sving vid uppvisningar, som sponsrades av Natural Golf Corp. Ord spreds snabbt via golfrykten, och inom kort, trumpetade sporttidningar ut det mesta om det mystiska geniet med den otroliga svingen.

Bland de som följde Moe´s historia var Wally Uihlein, VD för Titleist och Fot-Joy över hela världen. I förhoppning att bevara en av golfens skatter, beslöt Uihlein 1995 att hans företag skulle ge Norman $5.000 per månad i resten av hans liv. Förstummad frågade Moe vad han måste göra för att göra sig förtjänt av pengarna, ”Ingenting, ” svarade Uihlein. ””Du har redan gjort det.”

Två veckor senare, blev Moe invald i Canadas Hall of Fame. Även idag är han tämligen okänd utanför sitt lands gränser utom för de verkliga anhängarna av spelet. För dem är Moe golfens störste obesjungde hjälte, den gåtfulle ensamvargen, en gång beskriven av golfaren Lee Trevino som ”the best ballstriker I ever saw come down the pike.”

Många håller med Jack Kuykendall – hade någon hjälpt Moe för 40 år sedan ”skulle vi känna till hans namn lika bra som vi känner till Babe Ruth´s.”

På parkeringsplatsen på en av Floridas golfklubbar, lutar sig Moe Norman mot sina gråa Cadillic, fumlande igenom en hög att motivationstaper. Han ser nervös och jäktad ut, men när han sjunker ner bakom ratten, reflekterar han på sitt liv, sin familj och sin tvångsföreställning.

Moe har aldrig haft en verklig mentor eller en rådgivare han kunnat lita på. ”Dagens barn,” säger han, ” växer upp direkt med golfen. Fina golfskor, 200 kronors handskar, fina byxor. 'Ha en trevlig dag min son.' Jag gråter när jag hör sådant. Oooh, om jag någonsin hörde detta när jag växte upp ...”

Han sneglar in i solen och skakar sitt huvud. ”Alla ville att jag skulle vara lycklig enligt deras sätt att se det,” säger han. ”Men jag gjorde det på mitt sätt. Nu sitter jag varje kväll i hörnet av mitt rum i mörkret före jag går till sängs och säger, ”Mitt liv tillhör mig. Mitt liv tillhör mig.”

Med detta stänger han dörren och tar igen fönstret med en smäll. Vi frågar vad han skall göra och Moe lyser omedelbart upp och ett behagligt leende sprider sig över hans ansikte.

”Gå och slå bollar,” säger han, strosande iväg.  ”Slå bollar.”

Det är och kommer så förbli, ljuspunkten på hans dag.

Här en annan artikel skriven om MOE NORMAN

THE GREATEST GOLFER THE WORLD HAS NEVER KNOWN

av Jason Zasky

Fråga medelpersonen på att säga namnet på den bäste golfaren som någonsin levat och du kommer att höra namn som Tiger Woods, Jack Nicklaus och Arnold Palmer. Fråga om de har hört talas om Moe Norman och svaret blir antagligen, "Vem är Moe Norman?" Bry dig inte om att många pros anser honom som den störste ”ball-strikern” i historien; bry dig inte om att Moe´s slagskicklighet är legendarisk, bry dig inte om att han är den mest färgstarka golfpersonlighet som någonsin spelat professionell golf. Den tråkiga sanningen är att den 70-år gamla Norman bara har fått ett litet fragment av den uppmärksamhet han förtjänar. När han gick in på U.S. PGA Tour 1959, tycktes bara himmelen vara begränsningen. Men öppet avståndstagande av många professionella kamrater, slutade Moe tvärt touren efter mindre än två säsonger för att aldrig återvända.

Sistlidna februari när Moe anlände till Orange County National Golf Center i Orlando, Florida, för att hålla en uppvisning, såg han mer ut som en äldre konfunderad medborgare än en shoot-out-the-lights golfare. Han bar en ljusröd långärmad golfskjorta och helt kontrasterande indigo byxor, vandrade han planlöst genom 125 besökare – skrev lite autografer, ignorerade eller tillbakavisade andra – före han gick upp på tee. Med en klubba i handen började Moe att koppla av och genom att använda sin oortodoxa sving, slog han snabbt ett halvdussin bollar, vara och en landade så gott som på samma punkt.

"Alltefter Norman fortsatte sin demonstration, började publiken mumla missbelåtet.

Den sving Norman utför bryter alla regler på konventionell golfmekanik. För att förenkla ytterligare sin metod, håller Moe klubban i sina handflator som motsatt till hans fingrar; han använder en onormalt bred stans; hans arm och skaftet på klubban är i linje; och han ser på bollen vid tillslaget. Han grundar också klubban så mycket som en fot bakom bollen och rör sitt huvud avsevärt under sin rörelse.

Alltefter Norman fortsatte sin demonstration, började publiken mumla av misstro. Moe slog systematiskt varje boll rakt i mitten, ropande ut bana och längd före varje slag.  "M.O.S. Mera av detsamma," annonserade han. Under den timslånga demon tog Norman aldrig en torva och landade aldrig en boll mer än 10 m från centrum – utom när han med avsikt hookade, slicade eller toppade bollen, vilket han också kan göra med precisionsexakthet. När visningen var slut, svärmade de vuxna publiken runt honom och frågade efter autografer och foto – som påminner om behandlingen av rockstjärnor, icke åldrande okända golfare.

För Murray "Moe" Norman, var inte alltid uppmärksamheten som han fick så positiv. Uppväxt i en arbetarklassfamilj i Kitchener, Ontario, på 1930-talet, Moe (betyder Moe the Schmoe—ett självuppfunnet smeknamn) ansågs som ett kufiskt barn. Han hade svårigheter med att leka med andra barn och var förlöjligad av sina kamrater. Hans sätt att prata mycket snabbt och repetera ord eller fraser har han fortfarande idag. Till exempel kan Moe säga,  "Mina rakt ner i mitten, rakt ner i mitten," hans pipiga röst höjer sig på slutet av varje uttalande. Vänner har spekulerat i att Moe är en autistisk med högre funktioner, liknande honom vid Dustin Hoffman's karaktär i filmen  "Rain Man."

Det är emellertid troligt att Moe's problem härstammar från en frontal huvudskada, som han lidit av sedan 5-års åldern då en bild körde över hans ansikte efter att ha åkt kälke nedför en kulle till trafiken. Uppenbart av finansiella skäl, underlät  Moe's föräldrar att ta honom till sjukhus och följa upp olyckan. Faktum är att Moe aldrig besökt en läkare förrän vid 67års ålder då han drabbades av en hjärtattack och svimmade när har körde bil.

Som tonåring var den enda trygga platsen för honom golfbanan, där Moe log hundratals bollar varje dag, Ofta tränade han till händerna var skinnflådda och blodiga. Om det inte rörde sig om golf eller matematik (han har likaledes en gåva med siffror) så var Moe helt enkelt inte intresserad. Olyckligtvis uppskattade hans familj inte detta. Golf ansågs som en sport för blåblodiga och Moe´s far karaktäriserade den som en ”feminin” sport. Fram till idag är fortfarande Norman bitter på sina föräldrars ointresse för hans golfspel. ”I hela mitt liv, ställde de (mamma och Pappa) aldrig upp direkt bakom mig, när jag spelade golf,” säger han.

Vid mitten av 50-talet hade Norman utvecklats till en av de främsta amatörspelarna i Canada med en professionell framtid som såg extremt ljus ut. Men gammal osäkerhet kopplad till sociala svårigheter förorsakade honom problem med  pros, golfadministratörer och liknande fans. På banan var Moe ett helt klart skinande ljus att se. Med en begränsad och en dåligt passande garderob, spelade han ofta med sina byxor uppdragna över sina anklar och en fläckig skjorta hängde utanför hans byxor. Årtionden före Tiger Woods' berömda Nike affärer, slog Norman bollen från klubbhuvudet under tävlingarna, medan han promenerade på banan . Hans rekord var nästan 180 meter. Hans sving var så otroligt exakt konstant att även under tävling kunde han skämtsamt gå omkring, frustrerande sina medspelare genom att slå bollen från 20 cm:s höga tees,  träteesmarkerare och till och med från Coka Cola flaskor. Vid denna tidpunkt  var Moe aldrig utan en Coca-Cola. Han konsumerade så mycket som en kasse om dagen. Mellan hans clownliknande uppenbarelse var alltid det sådana som gjorde upptåg på banan och underliga personer som härmade Moe, och det var svårt för honom att bedöma om folk skrattade åt honom eller höll på honom..

Åtlöjet från åskådarna var inte den enda faktor som hämmade Norman's tävlingsresultat. Moe spelade snabbare än någon annan bland deltagarna, normalt hade han slagit inom tre sekunder. Med den långsamma metodiska tävlingshastigheten gjorde prona honom oerhört besviken, så protesterade Moe tyst genom att helt enkelt lägga sig ner på fairway och låtsas sova. På green brydde han sig ofta inte ens att läsa sina puttar utan gick upp till sin boll och slog den utan att ställa upp sig själv. Detta retade upp hans fans liksom media. Som såg Moe spela fram till den ena utmärkta birdie- och eaglemöjligheten efter den andra, bara för att kasta iväg dem. En gång på det första hålet vid en träningsrond – ett drygt 200 meters par 3-hål – samlades mediafolk runt honom och retade honom för hans puttning. Moe tog omedelbart ut en klubba ur sin bag, slog till bollen och vände sig sedan till reportrarna och sa ”Jag puttar inte idag.” Bollen gick direkt rakt i hål. En av de 17 han gjort.

"Jag har inte hittat någon som kan slå mig."

Efter att ha tävlat på Canadian tour och spelat i två Masters som amatör, spelade Norman kort på PGA Tour, med en fjärde plats med en '59:a  som sin bästa avslutning på Greater New Orleans Open. Konfronterad av kamrater som fått honom att ”skärpa till sig” promenerade han av touren efter att ha tjänat mindre än $2,900. Medan Moe ville att folk skulle tycka om honom och uppskatta hans talang, uppträdde han ofta som ett ouppfostrat barn, genom att dra till sig uppmärksamheten genom att uppföra sig illa och sedan väcka anstöt när hans skällde. Ironiskt nog, när  Norman uppenbarade sig på rangen på en PGA Tour idag, stannar aktiviteterna på rangen och toppstjärnorna samlas runt honom för att se honom i aktion. Fråga honom varför han aldrig tar lektioner från andra pros och Moe svarar, " . . . därför att jag inte funnit någon som kan slå mig."

Norman var emellertid dömd att misslyckas långt ifrån TV-kameror hos stjärnor som Palmer and Nicklaus. Han återvände till den mindre prestigebundna Canadian circuit, som han dominerade så kraftigt att den till slut kallades  "Moe Norman Tour." Trots 55 vinster, har det spekulerats att han ofta lät andra spelare vinna för att undvika strålkastarna vid vinstudelningen. Vid andra tillfällen uppenbarade hans sig avskräckt av "big-name" tävlingar som alltid kom upp för ett visst antal utvalda spelare. När Canadian tour förlorade sin sponsor den 77:e säsongen, förlorade Norman förmågan att tjäna pengar på tävlingsgolf. Med sin oro, osäkerhet och ibland konfrontation med fans som hindrade honom från att tjäna pengar i andra golfrelaterade yrken, vände sig Norman till oseriösa amatörer som lurade honom.

I mitten av 80-talet var Moe skuldtyngd, ofta sova han i sin bil eller på en parkbänk. Deprimerad och ett fåtal möjligheter till inkomst, såg han den verkliga möjligheten i av försvinna som en ensam, utblottad man. Men 1992  upptäckte fysikern Jack Kuykendall Moe. Kuykendall hade på egen hand utvecklat vad han ansåg vara den idealiska golfsvingen – en exakt kopia av Moe's teknik. Kuykendall hade startat bolaget Natural Golf och anställde Norman för att demonstrera metoden. Med vanlig lön och från hans sida en offentlig visning, förbättrades hans liv dramatiskt. I februari 1995 erhöll Moe av en hedersbetygelse när Moe valdes in i Canadian Golf Hall of Fame. Samma månad annonserade Wally Uihlein, VD för Titleist och FootJoy Worldwide, att han skulle betala Norman $5,000 per månad så länge han levde – bara för att vara sig själv – fortsatt solidering som tidigare var en osäker finansiell framtid.

Idag har Moe en veckorutin som du kan sätta din klocka efter . . . ordagrant. Norman bär så många som fem klockor på en gång, vilket försäkrar honom att alltid ha den rätta tiden. Han tillbringar de varma månaderna i Canada och de andra sex månaderna i Florida, där han utför ett visst mönster av aktiviteter varje dag i veckan. Hans schema är för det mesta gjort upp efter att slå golfbollar, göra demonstrationer, titta på Golf channel, och lyssna på själv-hjälp taper när han kör sin Cadillac. De flesta skulle finna hans liv ganska trist. Han säger att han haft få träffar i sitt liv och han gillade ingen av dem. Han har aldrig druckit sprit och har aldrig ägt en telefon. Han har aldrig haft ett bankkonto tills för alldeles nyligen utan haft sina livsbesparing i kontanter.

Eftersom hans reserverade attityd kommer fram vid uppvisningar, är Moe ännu pinsamt obekväm med sig själv vid möten med främlingar. Men hans golfspel har inte blivit sämre; han anser att han slår boller bättre än någonsin. "Jag väntar fortfarande på en tävling vid midnatt," skämtar han, menande att han skulle vara den ende spelare som skulle finna sin boll i mörkret. Om det finns en eftergift för åldern så är det att han definitivt inte längre dricker Coca-Cola, utan har skiftat om till koffeinfri Coke för hälsoskäls skull.

Konstigt nog har Norman haft mer inverkan på spelet de sista fem åren än när han spelade professionellt. Hans uppvisningar har spelat en stor roll i att tusentals golfare har gått över till Natural Golf och övertygat många andra att lära spelet genom att använda enklare mekaniker. Han har även ett flertal lärjungar inklusive Natural Golf pro Todd Graves (som har har gett namnet "Little Moe"), och Shawn Clement, som tävlar på  Canadian PGA Tour där spelarna spelar både från vänster och höger – jämnt numrerade klubbor vänster, udda numrerade klubbor höger.

Moe kommer aldrig att förstå den berömmelse hans talang kanske gett honom. Han har kommit med uttryck som "Du lär dig från dina misstag," säger han. "Du kommer att begå dem så länge du lever. Misstag lär dig – de är dina bästa vänner." Trots att han det sista beklagat sig över att allt mindre spelare tjänar miljontals dollar, syns det inte någon avund på Tiger Woods' succé. "De försöker redan trycka ner Tiger," noterar han. "En massa spelare är inte glada i att det går så bra för honom. Han lägger en massa pengar i deras fickor, men de ser det inte på det viset." Kanske mer än någon annan, upptäcker han att det finns ett pris som skall betalas för att vara nummer ett. Det är fruktansvärt att vara ensam på toppen," säger han. "Trevligt att vara där emellertid.

[Träningstips] [Norman talar] [Greppet] [Baksvingen] [Läsa greener] [Ruffslag] [Puttningstips] [Dåligt väder] [Balanstips] [Pitchning] [Ett steg i taget] [Framgångsrik uppställning] [Korta slag] [Längre slag] [Gör det till en vana] [Bli en alert golfare]